Den mystiska grottan utanför Vistträsk

Den mystiska grottan beskrivs i boken "Fader Okänd" av Lawe Söderholm.

Den mystiska grottan beskrivs i boken “Fader Okänd” av Lawe Söderholm.

En mystisk grotta med benrester och ett kranium. Den ska finnas utanför Vistträsk enligt den framgångsrika företagaren men nu saliga Märta Karlsson. Berättelsen om platsen återges i Lawe Söderholms bok om hans mor “Fader okänd”.  Men än är grottan en väl bevarad hemlighet.

Läs recension av boken här…

” Det fanns en stig som brukade användas av personer som gick från Luleåtrakten mot Arvidsjaur, de så kallade lantbrevbärarna. En dag när jag gått djupt in i skogen, på den lilla knappt synliga stigen, fann jag något märkligt. Det var ett stort stenblock som böjde sig ut luften. Under blocket såg det ut som en grotta som gick en bit in under blocket. Jag gick närmare och såg flera bajsar på marken strax utanför. Sedan fanns det en eldstad och ved som låg travad bredvid. Jag förstod att någon människa vistades här. Några gånger tidigare hade jag sett klipputsprånget men aldrig spår av någon människa. Jag blev litet rädd och satte mig inte utan stod en stund och lät fantasin flöda. Jag besökte platsen ett par gånger till men vågade inte gå in under taket”, berättade Märta till sin son Lawe när hon återgav äventyren i sina barndomsår då hon också vandrade mycket i skogen runt Storfinnsträsket där hennes föräldrar bodde.

Hennes nyfikenhet gick dock inte att stilla. Så en dag tog Märta mod till sig och gick in i grottan. Det hon såg vittnade om mänsklig närvaro.

Benrester i grottan

“Det låg en liten stock vid eldstaden och ett kokkärl upp och ned. När jag tittade längre in i grottan såg jag att det bara var fem eller sju meter in till den bakre kanten av grottan. Jag gick ytterligare några steg in och då såg jag några benrester. Det var inte något märkvärdigt för mig, jag hade ju många gånger sett benen som mamma kokade i grytan och hur de var helt fria från köttrester.”

Men benen var grova och avhuggna i cirka 40 centimeter långa delar. Längst in fanns ett kranium.
” Jag tog upp det i mina händer och kände att det var mycket lätt.”

Hon funderade över storleken om kom fram till att det varken var från räv eller får.
“Då tänkte jag att det kunde vara från en björn, Nej, nej, det var för litet för det”.

Hon hade själv, som liten flicka, vid sina  skogsvandringar sett en björn utan att bli rädd.

Attackerad av okänd man

Grottan föll ett tag i glömska men inför familjens flytt till Södra Vistträsk väcktes Märtas nyfikenhet på nytt. Men denna gång blev besöket dramatiskt. När hon närmade sig grottan kändes röklukt. Märta smög sig mot grottan och såg en eld. Hon kröp närmare och försökte se vem som fanns där. Då fick hon en knuff och föll framtupa. En röst sa: ” Ligg stilla”. Märta låg länge kvar innan hon började springa hemmåt.

Hon berättade aldrig om grottan för sin mor och far.

Försvunnen man

Under tiden Märta och hennes föräldrar bodde vid Storfinnträsket försvann en man spårlöst i trakterna. Han var ett kronans bud och skulle ta sig från Luleå till Arvidsjaur med en stor summa pengar. Det spekulerades att han drunknat eller blivit slagen av en björn. Andra trodde att han flytt med pengarna eller blivit rånmördad.

I boken anges att fiskeutrustning och ett kalvlår blivit stulet från Märtas föräldrar…kanske var tjuven den försvunne mannen…

“Jag kom att tänka på kraniet och benen som jag lekt med och staplat på varandra och satt kraniet högst upp. Kunde det ha varit från en människa? Som barn hade den tanken aldrig funnits”, berättade Märta senare för sin son Lawe.

Själv har Lawe ingen aning om var grottan finns eller om den ens existerat.
– Jag har återgivit det som berättats för mig men om det är en skröna vet jag inte, säger Lawe.

 

Om Skribenten
Frida är en inspirerad tvåbarnsförälder som kan liknas vid en schweisisk armékniv; multifunktionell till max. Förutom idéer producerar hon annonser och artiklar. Brinner för (och med) byaanda och drömmer om världsfred.