Höga stubbar som lämnas på hyggen gör nytta. De blir hem och matplats för insekter, svampar och fåglar.

– Högstubbarna gör att vi får en rikare ungskog. De gör nytta under lång tid och det är alltså viktigt att de får stå kvar när skogen åldras, konstaterar professor Lena Gustafsson från SLU, en av författarna bakom sammanställningen av forskningen kring högstubbar.

När metoden med konstgjorda högstubbar introducerades för 20 år sen visste ingen med säkerhet inte om de skulle göra nytta. Men nu vet forskarna att åtgärden är viktig för den biologiska mångfalden och att den gynnar vissa hotade insektsarter.

Fram till idag har mer än 20 studier om högstubbar utförts i Norden och nu har forskare från SLU och Skogforsk utvärderat och sammanfattat resultaten i en så kallad syntes.

Högstubbar är träd som har kapats på 3–4 meters höjd i samband med avverkningen. I högstubbarna finns ofta andra arter än i vanliga, låga stubbar. Det kan också vara stor skillnad i vilka insektsarter som finns på stubbar av olika trädslag, till exempel på björk och gran. En annan intressant lärdom är att denna naturvårdsåtgärd kan göra nytta under lång tid. Olika arter följer på varandra i takt med att barken lossnar och högstubben multnar.

– Ett exempel är den hotade skalbaggen större flatbagge, Peltis grossa. Den dök upp i högstubbar tio år efter att de skapades. Efter ytterligare några år fanns arten i mer än var tionde högstubbe, säger Jan Weslien på Skogforsk, en annan av författarna bakom sammanställningen.

Han poängterar dock att högstubbar är ett komplement, inte en ersättning till att spara annan död ved. Högstubbarnas andel av den döda veden i landskapet är liten, men för arter som är beroende av stående solbelyst död ved är de viktiga. Här finns exempel bland skalbaggar, bin och steklar. När högstubbarna börjar murkna blir de också hem för hackspettar och mesar.

– Ett av våra råd är att satsa mer på lövträd. Hittills har högstubbar av gran varit absolut vanligast. Vi rekommenderar också att prioritera ett trädslag per hygge, t.ex. att skapa högstubbar av antingen gran eller björk. Här går tyvärr certifieringsreglerna delvis på tvärs mot forskningen, eftersom de kräver att man ska fördela stubbarna på olika trädslag, säger Jan Weslien.

Syntesen om högstubbar är den tredje delen i en serie som går igenom olika hänsynsåtgärders effekter. Hela rapporten kommer att publiceras under våren 2016. Rapporten är framtagen inom forskningsprogrammet Smart Hänsyn, som leds av SLU i samarbete med Skogforsk och Umeå universitet.

Källa: SLU

EMELIE BERGLUND