“Hela livet ska levas, också sista sträckan”

06 SEP 2014
Skrivet av :
Barbro Westerholm (tvåa från vänster), fp, riksdagsledamot, besökte Älvsbyn på onsdagen. Här syns hon tillsammans med kommunpolitikerna Inger Lundberg, Lars-Ingvar Wendt och Jan Norberg. FOTO: STERLING NILSSON

Barbro Westerholm (tvåa från vänster), fp, riksdagsledamot, besökte Älvsbyn på onsdagen. Här syns hon tillsammans med kommunpolitikerna Inger Lundberg, Lars-Ingvar Wendt och Jan Norberg. FOTO: STERLING NILSSON

– Samhällets syn på äldre människor måste förändras. Vi kan börja med att använda ordet årsrik som synonym till gammal eller äldre. Ordet årsrik beskriver bättre den kunskap och livserfarenhet vi samlat på oss under livets gång och som är en resurs som samhället borde använda bättre. Benämningarna “dom gamla” och “dom äldre” ger för mig en kollektivistisk och nedsättande bild av människor som levt ett långt liv och borde därför utmönstras, säger Barbro Westerholm, fp, riksdagsledamot som på onsdagen besökte Älvsbyn.

Barbro Westerholm är talesperson för Folkpartiet i Sjukvårds- och äldrepolitik. Hon har tidigare arbetat som professor och med forskning främst inom läkemedelsområdet. Westerholm har även haft handläggarbefattningar och chefspositioner i Medicinalstyrelsen, Socialstyrelsen och Apoteksbolaget AB.

Älvsbyn har hon besökt tidigare.

– Det var någon gång på 1990-talet. Så det var några sedan. Men det är alltid trevlig att komma hit upp.

Westerholm besökte Folkpartiet Älvsbyliberalernas valstuga där hon svarade på frågor från allmänheten.

– Jag vill avsätta fler och bättre resurser till boenden för äldre. Mer pengar till kommunerna. Även om situationen är olika i kommunerna så finns det en brist. Äldre ska inte behöva fastna på sjukhus för att det saknas omsorgsboenden. Inspektionen för vård och omsorg dränks av individanmälningar. Det måste vi ändra på.

Hon berättar om en undersökning på Kungsholmen i Stockholm där det visade sig att äldre, årsrika, personer bevarade sin hälsa mycket bättre på trygghetsboenden än om de stannat i hemmet för länge.

– På trygghetsboenden håller de igång. Det är bra för enskilda individer. Behovet av vård och omsorg bland dem som bodde i trygghetsboenden  minskade 2,5 gånger jämfört med andra som levde ensamma i hemmet.

20140903_barbro_040

“Snyggt och fräscht”

Efter besöket vid valstugan åt Westerholm en lunch på Fluxen som hon berömde.

– Det verkar snyggt och fräscht.

Barbro Westerholm vill också bemöta Sverigedemokraternas förslag på stängda gränser med att bättre ta till vara nysvenskarnas kompetens.

– Vi ska bli bättre på att bedöma deras kunskaper och utbildningar. Vi behöver nysvenskarna för at klara framtidens välfärd. Läkare, Ingenjörer och advokater ska inte behöva jobba som taxichaufförer.

20140903_barbro_037

Följande frågor till Westerholm har vi hämtat från Internet:

Vilka har varit dina viktigaste politiska motioner?
De motioner som jag tillsammans med andra fick igenom i riksdagen var lagen om partnerskap för homosexuella, skapandet av genusforskningskommittén, tobakslagen, tillsättning av utredningen I God Tro, skapandet av Nätverket för Läkemedelsepidemiologi, inrättandet av Folkhälsoinstitutet, pengar till forskning om spelberoende samt jämställdhet som biståndsmål. Här ska också tilläggas motionerna om lag om ensamståendeinsemination, lag mot åldersdiskriminering och strategi mot våld och övergrepp mot äldre människor. Alla har bifallits av riksdagen!
Om du inte hade blivit politiker vad hade du blivit då?
Klinisk farmakolog, d.v.s. läkare med specialisering i läkemedels användning och risker.
Hur blir man lycklig?
Genom att ha ett bra privatliv och att inte göra något som leder till att man skäms för sin egen spegelbild.
Vilken person beundrar du mest?
Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare som tog examen 1888. Hon avskaffade snörlivet som plågade många kvinnor, införde sexualundervisning i skolan och avskaffade den s.k. reglementeringen av prostituerade. Reglementeringen

innebar att manliga poliser hade i uppdrag att undersöka att kvinnliga prostituerade inte var smittade med någon könssjukdom.
Vilken är din största extravagans?
Att köpa en tröja jag inte behöver för att trösta mig vid motigheter.
Vilken är din favoritresa?
Cykelturer på Skottlands öar.
Vem är ditt livs kärlek?
Min man som jag känt sedan 1953 och varit gift med sedan 1959. Han är min bästa rådgivare i vått och torrt.
Vem är din favoritförfattare?
Jag har två: Tove Jansson och Astrid Lindgren.
Vilken din sämsta sida?
Den arbetsnarkomani som gör att jag försummar vänner och bekanta.
Vad är ditt motto?
Ge inte upp det du tror på och vill genomföra, motståndaren är oftast tröttare än du tror.
 20140903_barbro_036

Så här skriver Barbro Wetserholm om sig sälv på sin hemsida:

“Som liberaler vet vi att alla människor är olika. Det gäller även när vi blir till åren. Den som är årsrik har samma rätt som alla andra att bestämma över sitt eget liv – också när det behövs hjälp från äldreomsorgen. Det som är viktigt för en är ointressant för en annan. Men fortfarande händer det alldeles för ofta att de årsrikas egna önskemål kommer i andra eller tredje hand, efter de prioriteringar som görs av politiker och personal.

Jag arbetar för att årsrika kvinnors och mäns kunskap, kompetens och erfarenhet ska tas bättre tillvara i arbetslivet. Många upplever att de har mer att ge. I dag finns det regler och avtal som sätter hinder i vägen för årsrika individer som vill fortsätta jobba. Många av dessa hinder är onödiga och bör tas bort. Att fler årsrika ges större möjlighet att fortsätta arbeta ökar den enskildes valfrihet och förbättrar samhällsekonomin.

Många äldre möter fördomar och negativa attityder. Arbetet mot diskriminering av årsrika i arbetslivet måste därför fortsätta. Men även på andra områden upplever årsrika kvinnor och män att de blir fyrkantigt eller felaktigt behandlade på grund av sin ålder. Sedan den 1 januari 2013 har vi utvidgat förbudet mot åldersdiskriminering i diskrimineringslagen. Nu omfattar lagen inte bara arbete och utbildning, utan även hälso- och sjukvård, varor och tjänster, socialtjänst och bostäder för att nämna några områden.

Därför vill jag se:

  • Årsrikas rätt att bestämma över sitt eget liv. Självbestämmande och valfrihet ska vara lika oavsett ålder
  • Att alla tendenser till åldersfördomar bekämpas
  • Ett “Leva livet-kontrakt” som ska ligga till grund för den dagliga omsorgen

Jag:

  • Är riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna.
  • Är folkpartiets talesperson i sjukvårds- och äldrefrågor.
  • Är även ordförande för Liberala Seniorer.
  • Bor i Stockholm.”

 

Barbros egna ord: “Därför vill jag vara politiker”

“När jag var generaldirektör för Socialstyrelsen 1979 – 1985 blev jag politiskt väckt. I Socialstyrelsen mötte jag frågor som berör människor alltifrån moderlivet till graven. Det var frågor som var försummade, glömda, gömda och som måste åtgärdas politiskt. När jag lämnade Socialstyrelsen 1985 var det därför självklart för mig att satsa på politiken och göra det i Bertil Ohlins anda, d.v.s. arbeta för Det glömda Sverige.

Det glömda Sverige är exempelvis:

• Barn som i skolan inte får det stöd som de behöver för att klara läroplanen. Därför tycker jag det är bra med tidiga betyg så att man tidigt upptäcker vad barnen behöver hjälp med. Och jag vill att det skall vara möjligt för barn med utvecklingsstörning kan välja den gemenskap och specialistkompetens särskolan erbjuder.

• Utvecklingsstörda som vill arbeta och känna sig behövda. Jag vill att det ska finnas en sysselsättningsgaranti för dem värd namnet.

• Homosexuella som idag fortfarande särbehandlas. 1994 var jag bland dem som drev igenom partnerskapslagen som nu har ersatts med en gemensam äktenskapsbalk för alla partnerrelationer.

• Invandrare som inte kommer in på arbetsmarknaden och inte kan svenska språket. Jag vill ha ett samhälle där de gör det. Därför tycker jag det är bra med en jobb- och utvecklingsgaranti med krav på motprestation för invandrare, uppvärdering av medborgarskapets betydelse och vikten av att kunna bra svenska för möjligheten till integrering.

• Människor med sällsynta hälsoproblem. Jag vill verka för att vi får forskning om hur vi ska kunna behandla och rehabilitera människor med t.ex. Duchennes muskelsjukdom eller psykiska problem efter inflytande av auktoritärt, destruktivt ledarskap. Jag vill att de skall kunna få ett så normalt liv som möjligt. Och är villig att finna de resurser som krävs för att ge dem den hjälp de behöver.

• Äldre som inte fritt kan välja hur de vill leva sina liv alltifrån pensioneringsdagen intill livets slut. Det här är en viktig fråga. De åtgärder för att underlätta äldres situation som jag vill se, finns presenterade under fliken “Hela livet ska levas, också sista sträckan”. Det är drygt 20 år sedan jag lämnade Socialstyrelsen. Nu har jag ännu mer kunskap och livserfarenhet, främst inom äldreområdet. Det är det bagaget vill jag använda i politiken för att bidra till att skapa ett Sverige där ingen är glömd och alla känner att de behövs.

Vi föds som individer, vi utvecklas som individer, vi åldras som individer – men som äldre behandlas vi alltför ofta som grupp.

Vi borde ha rätt att själva välja hur vi vill forma den här sista sträckan i livet och vad ges möjlighet att bidra till Sveriges väl genom vår kompetens och livserfarenhet.

Idag känner sig många äldre inte längre behövda, äldres kunskaper tas inte till vara, utan kasseras som om de hade varit inaktuella eller av sekunda kvalitet, och många människor över pensionsåldern förvandlas av dagens system från att vara någon, till att vara ingen.

Därför vill jag som politiker arbeta för att återge äldre deras medborgarskap; Hela livet skall levas, också den sista sträckan.

Jag vill arbeta för:

• avskaffandet av kronologisk ålder som bedömningsgrund för vad vi kan och inte kan.

• rätt till pension vid 61 års ålder men också rätt för alla som vill och kan arbeta att göra det högre upp i åldrarna.

• rätt till hushållsnära tjänster till rimligt pris när jag inte längre kan klara allt själv.

• rätt att bestämma vem som äger rätt att föra min talan den dag jag själv inte kan – det innebär införande av ett behörighetstestamente. Ekonomiska frågor ska fortfarande vara underställda överförmyndaren.

• rätt att få mina behov bedömda av en bedömningsgrupp bestående av mig själv eller min bemyndigade företrädare, läkare, en omvårdnadsexpert och den kommunala biståndsbedömaren.

• rätt till en omsorgsgaranti som försäkrar mig om utevistelse, duschning efter behov, god och näringsriktig mat, fast och kontinuerlig läkarkontakt, ändamålsenlig läkemedelsbehandling, bo i eget rum och själv välja mitt boende.

• införandet av ett nationellt kontrollsystem som innebär värdering av personaltäthet i förhållande till vårdbehov, nutritionsstatus, redovisning av alla mediciner, personlig hygien och sist men inte minst sociala aktiviteter.

Jag vill arbeta för att

• det i socialtjänstlagen anges anhörigas rätt till hjälp, stöd och bistånd och att deras deltagande i omsorgsarbetet ska vara frivilligt.

• de insatser anhöriga och andra ideellt arbetande utför syns som obetalt arbete i nationalräkenskaperna vid sidan om det betalda arbetet.

• att alla personalgrupper som deltar i vården och omsorgen ska få en god utbildning om åldrandet, de äldres hälsoproblem och hur de ska behandlas på ett korrekt och humant sätt.

• att karriärvägar skapas för omsorgspersonalen.

• att frivilligcentraler skapas.

• att alla som vill bo hemma ska få göra det men att den som inte orkar och kan skall få välja den form för äldreboende som passar den medborgaren bäst.

Jag vill arbeta för att:

• äldre inte ska utsättas för våld, övergrepp, försummelse och vanvård samt att den som råkat illa ut ska få den hjälp och det stöd hon eller han behöver. Det här är ett dolt och försummat problem som det är i det närmaste tabubelagt att tala om. Det är så vanligt att det kan rubriceras som folkhälsoproblem.

Förövaren kan vara en person i den äldres omedelbara närhet, en make/maka, son eller dotter som fysiskt, psykiskt eller finansiellt förgår sig mot den äldre. Det kan röra sig om personal som tillgriper våld eller utsätter den äldre för vanvård. Det kan också röra sig in brott som begås av utomstående.

FAKTA BARBRO WESTERHOLM:

BOR: I Stockholm

FÖDD: 1933
FAMILJ: Maken Peter, fyra barn och nio barnbarn.
INTRESSEN: Skärgårdsliv, cykling och klassisk musik.
POLITISK BAKGRUND: Första politiska uppdraget kom 1985, då jag blev ledamot av Stockholms stadsteaters styrelse. 1988 valdes jag in i riksdagen och stannade där till 1999. Det utskott jag har mest erfarenhet av är socialutskottet, därnäst utbildnings-, socialförsäkrings- och konstitutionsutskotten.
UPPDRAG: Riksdagsledmot för Stockholms stad. Suppleant i socialutskottet Sjukvårds- och äldrepolitisk talesperson Ordförande för Liberala Seniorer

ARBETSLIVSERFARENHET: Professor. Forskning främst inom läkemedelsområdet. Handläggarbefattningar och chefspositioner i Medicinalstyrelsen, Socialstyrelsen och Apoteksbolaget AB. Förtroendevald som rikdagsledamot 1988 – 1999. Ideellt arbete bl.a. som ordförande för Läkare mot Aids 1986 – 1988, Friluftsfrämjandet 1986 – 1992 och Sveriges Pensionärsförbund 1999 – 2005. Återinvald riksdagsledamot 2006-

INTERNATIONELL ERFARENHET:
Konsult i läkemedelsfrågor inom Världshälsoorganisationen (WHO) 1965 – 1987 samt ledamot av och vice ordförande för WHO:s styrelse 1987 -88. Vice ordförande i paralplyorganisationen för äldreorganisationer inom EU: Older People`s Platform (AGE), Bryssel 2001 –

PUBLIKATIONER: Efter avhandlingen om frisättning av histamin och 5-hydroxytryptamin publicerad 1964 har Barbro Westerholm publicerat ett stort antal artiklar och bokkapitel inom områdena läkemedel – deras användning, nytta och risker, epidemiologi, etik, hälso- och sjukvård, äldrefrågor och politik.

Om Skribenten
Frida är en inspirerad tvåbarnsförälder som kan liknas vid en schweisisk armékniv; multifunktionell till max. Förutom idéer producerar hon annonser och artiklar. Brinner för (och med) byaanda och drömmer om världsfred.