Tårar av längtan tillbaka till Älvsbyn…

08 MAJ 2014
Skrivet av :
Sedan ankomsten till Irak har Taha Anwor gråtit varje dag av längtan till Älvsbyn,

Sedan ankomsten till Irak har Taha Anwor gråtit varje dag av längtan till Älvsbyn,

Den 2 maj förändrades, på ett ögonblick, Taha Anwors tillvaro från trygg till skräckfylld när poliser stormade familjens lägenhet och bad dem packa sina saker för att tvångsförflyttas från Älvsbyn till Irak.
– Är det mänskligt? Just nu är vi i Irak och jag har fått starka bevis på att det här landet är skitigt. Samma dag som vi kom hit så såg vi fyra stridvagnar och en massa soldater med tunga vapen. Jag vet seriöst inte om vi kommer överleva länge till! Jag hoppas verkligen att det här når så många som möjligt. Sen första dagen då vi kom hit så har jag morgon och kväll gråtit, jag vill tillbaka till sverige, jag vill inte vara kvar här. Sverige ska ju egentligen skydda människor eller hur? säger Taha.
Via Facebook fick Älvsbyn Just Nu kontakt med Taha Anwor. Vi ställde en del frågor.
Var bor du och din familj nu?
– Vi bor för tillfället hos våran mormor, det är litet och det går knappt att bo här.
Hur är situationen där ni befinner er?
– Situationen där vi bor är ganska orolig. För en timme sen så sprängdes det en butik 1.5 km från huset där vi bor. För ett tag sen så hörde vi skottlossningar. Sen dagen vi kom hit så har vi sett stridvagnar överallt och soldater som bär på riktigt tunga vapen.

 

Migrationsverket i Sverige skickade familjen Anwor raka spåret tillbaka till kriget och eländet.

Migrationsverket i Sverige skickade familjen Anwor raka spåret tillbaka till kriget och eländet.

Vilka är de största skillnaderna mellan Sverige och Irak?
– Den stora skillnaden mellan Irak och Sverige tror jag alla kan skilja på, det är osäkert, inget system, smutsiga gator, fattighet, alla gör vafan dom vill och man vågar inte ens gå ut två meter från huset.
Vad var det bästa med Älvsbyn?
– Det bästa med Älvsbyn var säkerheten, hur alla var trevliga mot en, man kunde gå ut när som helst och känna sig säker och fotbollsplan där man också kände sig säker. Det är så många grejer som var riktigt bra med Älvsbyn men jag har så mycket i tankarna att jag inte kan nämna fler.
Vilka eller vad saknar du mest?
– Jag saknar fotbollen och saknar hur läget var i Älvsbyn. Förmodligen så saknar jag mina vänner till exempel André Sköld och flera andra, men han var som en bror för mig och hjälpte mig alltid då jag behövde hjälp! Det är också många andra som har varit där för mig under alla år exempelvis i fotbollen och i skolan men André var min närmaste vän och som en bror för mig.
Hur upplever resten av familjen (skriv gärna namnen på dem) utvisningen?
– Min pappa Anwor Faris, min mamma Reem Esmail, min lillebror Hassan Anwor och min lillasyster Nabaa Anwor är fortfarande i chock efter utvisningen. Vi alla i familjen mår dåligt och vill bort från Irak. Det är inte landet vi vill bo i och bygga våran framtid i.

Taha på ett foto där han blickar ut över Älvsbyn, en plats han vill återvända till så snart som möjligt.

Taha på ett foto där han blickar ut över Älvsbyn, en plats han vill återvända till så snart som möjligt.

Vad skulle du vilja säga/hälsa till Migrationsverket i Sverige?
– Jag skulle vilja hälsa till migrationsverket att vi kommer att komma tillbaka, ni tror att ni har fått bort oss härifrån men ni kommer aldrig att kunna trycka ner oss. Vi kan inte göra nåt för tillfället men jag hoppas att hela älvsbyn ska gå i demonstrationer emot er och ni kommer att bli krossade! Jag vill också fråga om ni kommer att vara ansvariga för oss om vi kommer att dö här? Ska ni ta ansvaret över våran död?

Om Skribenten
Frida är en inspirerad tvåbarnsförälder som kan liknas vid en schweisisk armékniv; multifunktionell till max. Förutom idéer producerar hon annonser och artiklar. Brinner för (och med) byaanda och drömmer om världsfred.