Curts dagbok från 136 mils rally i de värmländska skogarna

31 JUL 2013
Skrivet av :
130718-SS2I sin blå volvo 142 från 1972 har Curt Jonsson och co-drivern, Lasse Nilsson, susat fram genom de värmländska skogarna under Midnattssolsrallyt. Efter tävlingen, på hela 136 mil, rullade ekipaget från Sikfors in som elva i klassen och 42:a totalt bland 110 startande. Ett resultat teamet var mycket nöjda med.
Här nedan följer Curt Jonssons egna betraktelser i dagboksform från äventyret.
Hela teamet efter målgång.

Hela teamet efter målgång.

“Nu har jag återhämtat mig efter strapatserna vid årets Midnattssolsrally i Karlstad. Efter 220 transport-mil t.o.r. Karlstad och 136 mil Rallytävling under 4 dagar gör att man måste andas ut innan man orkar med en summering av själva tävlingen.
Alltså här kommer summeringen:
16/7 når vi Karlstad med 142-Blå på släpet. Checkar in för att få alla papper i ordning. Övernattar hos Bosse Sundberg (Anders Kullängs Co-Driver förr i tiden). Där skulle vi natta hela veckan.
17/7 Besiktar 142-Blå och inväntar kvällens sprintsträcka på Kalvholmens Motorstadion.
Vi är seedade som 91:a bland de 110 startande och jag hade hört att det blir en omseedning efter första dagen så jag och Co-Drivern Lasse Nilsson tar i på en gång vilket resulterar i en 32:a plats totalt och 7:a i klassen. Tyvärr så gällde omseedningen efter nästa hela dagsetapp.
18/7 Alltså får vi starta denna 35 mil långa etapp som nr. 91. Denna etapp gick ner mot Dalsland, Årgäng och Arvika. Detta medförde dammproblem när vi hann upp framförvarande ekipage som vi dock tog oss förbi utan att förlora alltför mycket tid. Laddningslampan började lysa men vid kommande service fixade servicegubbarna Anders Jonsson & Lasse Gustavsson problemet.
På SS4 vid målskjutsen slog vi höger framhjul i en vägtrumma som skickade oss över vägen och ner i andra diket men vi tog oss upp på vägen igen. Tyvärr blev hjulinställningen helt galen efter detta men efter etappmålet i på Färjestads Travbana bytte vi en bärarm som hjälpligt förbättrade den stukade framvagnen, alltså nattjobb!
19/7 Nu hade vi blivit omseedade som nr 54 så det blev bättre före denna 52 mil långa etapp som gick upp mot Hagfors och Filipstad. Det börjar skramla oroväckande i bilen men Co-Driver Lasse meddelar att det är inga akuta problem. Vi försökte hålla hyfsad fart utan att chansa vilket gjorde några placeringar denna dag. Vid etappmålet på Färjestads Travbana erkänner Lasse att ett motorfäste är trasigt. -Ville inte oroa, var hans förklaring.
Då var det kvällsjobb igen till framåt midnatt.
20/7  Startar som nummer 46 denna sista etapp som också var 52 mil lång och drog sig till Närke & Västmanland. Fina och härliga rallyvägar men vi känner att vi får problem med däcken som har hållit riktigt bra. Vid servicen i Lindesberg ser vi att ett bakdäck har separerat så vi byter ut detta. Vi märker en viss förbättring men 142-Blå studsar ändå omkring på transportsträckan efter servisen. Nåväl, det bör väl hålla ett par specialsträckor som visserligen är en mil per styck. Vid nästa service byter vi till helt andra däck och det gjorde susen, nu gick den blå stabilt igen.
Målgång i Karlstad Stadspark vid halv åtta tiden på kvällen och då hade vi klättrat ytterligare lite, 42:a totalt och 11:a i klassen är teamet mycket nöjda över.
Får vi ihop ekonomin till nästa sommar så är vi nog på plats igen vid Midnattssolsrallyt.”

Om Skribenten
Frida är en inspirerad tvåbarnsförälder som kan liknas vid en schweisisk armékniv; multifunktionell till max. Förutom idéer producerar hon annonser och artiklar. Brinner för (och med) byaanda och drömmer om världsfred.