Sista resan går ofta hem

02 AUG 2012
Skrivet av :

Nästan en av fyra svenskar begravs i en annan församling än de bodde i vid dödsfallet, och många vill få sin sista vila på hemorten eller nära ett omtyckt fritidsställe. Enligt Roger Marjavaara vid Umeå universitet avslöjar de avlidnas mobilitet mycket om vilka platser som får extra stor betydelse för oss under vår livstid. – Vi bor, jobbar och vistas mest i städer, och är sällan trogna vår hembygd under vår levnad. Det skulle kunna tyda på att stadsbor inte bryr sig ett dugg om landsbygden, men den här undersökningen visar att så inte är fallet, säger han.

I en ny ovanlig studie, som för en kort tid sedan publicerades i den ansedda tidskriften Mortality, kartlägger Roger Marjavaara de avlidnas mobilitet i Sverige, och undersöker hur de geografiska flyttmönstren ser ut och varför de uppstår.

Resultaten visar att drygt 22 procent av de som avlidit under år 2010 begravdes i en annan församling än de bodde i. Siffran kan jämföras med att bara 14 procent av de levande flyttade till en ny församling under samma tidsperiod. – Dödsfall utlöser uppenbarligen ytterligare en migrationsrörelse bland befolkningen, säger Roger Marjavaara.

I genomsnitt färdades de avlidna cirka nio mil, och den längsta sträckan uppgick till drygt 116 mil. 7,4 procent, eller 5 429 avlidna, begravdes i en annan kommun.

Glesbygd och förort i topp

Roger Marjavaara har i sin studie konstruerat ett Post-Mortal Mobility Index, eller begravningsindex, för samtliga kommuner i landet. Index 100 betyder att antalet begravningar och dödsfall är lika många, och ett index över 100 innebär ett större antal begravningar än dödsfall.

Kartan visar PMM Index, eller begravningsindex, för svenska kommuner år 2010. Rödfärgade kommuner har lägst index, mörkgröna kommuner högst index. Klicka på kartan för en större version.

Inte helt oväntat har framför allt landsbygdskommuner, som präglats av utflyttning, höga index. Extremfallet i Sverige är Sorsele kommun, med ett index på 130. – Mångas sista vilja är att begravas där de föddes eller har sitt fritidshus.

Något mer förvånande är att många förortskommuner nära storstäder hamnar högt uppe. Några exempel är Solna, Svedala och Värmdö.  – Den migrationen beror troligtvis på att många större begravningsplatser ligger utanför stadskärnorna.

De flesta storstadskommuner och storstäder har däremot ett nettoutflöde av avlidna och därför ett lågt index.

I tabellerna listas de tio kommuner i Sverige som har högst respektive lägst begravningsindex år 2010. Klicka på tabellerna för en större version.

Vill vila ”hemma”

Enligt Roger Marjavaara bidrar resultaten till att öka kunskapen och teoriutvecklingen om människors platsanknytning och vilka platser som faktiskt får en betydelse för oss under livet. Landsbygden får till exempel en helt annan status när vi ska bestämma plats för den sista vilan.

– Vårt känslomässiga hem, det vi kallar ”hemma” och där vi vill begravas, är ofta någon annanstans än där vi lever och verkar. Valet av viloplats kan ske helt på emotionell grund och avslöjar därför människors sanna platsanknytning.

Data hämtades från Svenska Kyrkans begravningsregister (Kbok2003), som täcker 80 procent av samtliga avlidna under 2010.

Roger Marjavaara är universitetslektor i kulturgeografi vid Umeå universitet. Han forskar om människors mobilitet och då i synnerhet turism, där fritidshusturism är ett huvudspår.

Text: Pressmeddelande från Umeå Universitet Foto av Roger Marjavaara: Mattias Pettersson

 

Om Skribenten
Sterling är fotografen som axlat papparollen i gänget. Trodde att han gått i pension men har insett att han nu har mer att göra än han någonsin haft som grönklädd. Tillsammans med Tony grundare av sidan.