Helg med fokus på björnar

02 JUN 2012
Skrivet av :
Under helgen har det varit full rulle uppe på Kanis. I två dagar har man haft chans att testa sin hund i hur denne reagerar under mötet med en en björn för att se om det finns någon potential för framtida björnjakter, ett så kallat anlagstest för björnhundar. – Man provar unghundar för att se om dom har anlag till att bli björnhundar, berättar Ulf Forsberg, en av arrangörerna.

Hundarna får träffa på en så kallad ”permobjörn” och under mötet kollar man hur hunden beter sig mot björnen, om den beter sig som man ska eller rent av springer tillbaka till ägaren. Hundarna bedöms i fyra olika kategorier: Ståndarbete/självständighet, Skärpa/försvarsvilja, Skall och Lydnad.

Efter genomfört prov fick ägarna mottaga ett diplom och ett utlåtande av domaren Kenneth Jonsson.
Testet tog plats, likt ifjol, på Kanis’ hundkapplöpningsbana, som tidigare blivit restaurerad för att ett sådant här prov ska kunna ta plats, och än så länge har kritiken på banan varit bra.

En av dagens högoddsare var gråhunden Koiravuoren Adrian, som även tog testet förra året. Adrian skötte sig exemplariskt under testets gång, trots den incident som inträffade ifjol när han fick sig en smäll av en riktig björn.

Men under testet visade Adrian vart skåpet skulle stå. De enda problemet var när han skulle kallas tillbaka, istället för att återvända valde han att fortsätta skälla på björnen. Men det var dock ett fel som snabbt bleknade bort.

– Jag tycker att det gick jättebra. Precis som det ska vara, berättar Adrians stolta ägare Östen Torgersson.

Även Adrians son Elvis fanns på plats för att heja på sin far. Elvis kommer att följa i sin fars fotspår och sikta på att bli en framgångsrik björnhund. Redan nu i sin unga ålder har han visat sig vara nästintill lika skicklig som sin far ute i naturen, jakt-genen följde lyckligtvis med.

Detta är de andra året som man anordnar ett sådant här arrangemang i Älvsbyn, men om Ulf Forsberg får som han vill kommer detta att bli återkommande i framtiden då intresset är stort, både bland jaktintresserade men även också bland dom andra som valde att komma och kolla på de pågående testerna. I år var det ett 40-tal anmälda hundar av alla dess olika raser.

På plats fanns även en representant från företaget Garmin, ett företag som tillverkar GPS- och navigationsutrustning. Besökarna fick information om de olika GPS-produkter som företaget har att erbjuda, bland annat den kommande Rino 650 Nordic. Nordicen innehåller både GPS, komradio, väldetaljerade kartor samt stöd för textmeddelande. Om olyckan är framme kan man snabbt och lätt hitta sin jaktkamrat, då dessa finns utmärkta på karta.
– Så det blir framförallt för säkerheten, berättar företagets representant Jonas Persson.

På kvällen höll Rune Stokke, ordförande i Udtja sameby, en föreläsningen om björnstammen i Norrbotten, och det uppdrag som bland annat Udtja sameby fick av regerings Viltskadecenter år 2010. Uppdraget går ut på att studera björnen och dess aktiva dödande av samernas renar.
Först söker teamet upp de björnar som rör sig runt samebyn, för att sedan söva och sätta fast en sändare på predatorn. Dock så har det visat sig vara lättare sagt än gjort, åtminstone vad gäller hanarna.
– Vi har haft lite otur med hanbjörnarna, berättar Rune och syftar på att dom oftast klöser bort sändarna.

Man fäster även en sändare på renarna, som sätter igång björnsändaren när denne närmar sig sitt byte. Björnsändaren skickar sedan på sin tur en signal till en dator så att teamet kan följa björnen genom sin resa. Efteråt följer man björnens spår och dokumenterar händelsen. En av de björnar som man har följt var den 160kg tunga hannen Bruki. Bruki rörde sig mycket runt Vitberget, för att sedan röra sig mot Jokkmokkstrakten och sedan tillbaka till Vitberget igen. Dock så valde man att ta bort Bruki för drygt en vecka sedan då denne var på tok för aktiv i att döda renkalvarna.
En av honorna som man har följt är Tjirsa, som på bara 12 dygn dödat 20 kalvar, för att sedan äta upp.
– Det är imponerande i hur mycket dom kan sätta i sig fastän dom är så små, säger Rune.
Men hur stammen ser ut i dagsläget är svårt att säga, då det skiftar ganska rejält i hur många björnungar varje hona får per år. Ena året kan tre björnungar komma, medan andra året är det torka och tredje året ger honan en unge.
– Den är svår att greppa om, björnstammen, berättar Rune.

Mer information om studien:
http://bjornpredation.blogspot.se/

Text: Robin Nilsson
Foto: Sterling Nilsson och Robin Nilsson (Föreläsningen)

Om Skribenten
Frida är en inspirerad tvåbarnsförälder som kan liknas vid en schweisisk armékniv; multifunktionell till max. Förutom idéer producerar hon annonser och artiklar. Brinner för (och med) byaanda och drömmer om världsfred.