Skulle rasta hunden – kom hem med en björnhane på 165 kilo

12 SEP 2011
Skrivet av :

Patrik Nilsson, i Finnäsets jaktlag utanför Manjärv, skulle rasta jämthundstiken Gaja.
Det slutade med att han fällde en björnhane på 165 kilo 300 meter från den egna kohagen.
– Sånt här får man bara uppleva en gång i sitt liv, säger Patrik.

Patrik Nilsson och jämthundstiken Gaja tittar närmare på den stora björhane de lyckades fälla på fredagseftermiddagen.

Patrik Nilsson kom hem lite tidigare på fredags-eftermiddagen.
– Så jag tog kontakt med min jaktledare och sa att jag går ut med hunden för att se om det finns någon älg.
Med följde även Nilssons dotter och hennes pojkvän.
– Mågämnet hade aldrig förr varit med på älgjakt. Så jag tog honom och dottern med.

Utan större förväntningar vandrade trion med familjens jämthund från gården, Västahedens Lantbruk, ut i skogen.
– Bara efter en stund drog hunden iväg med en älg.

Men denna gång klarade sig ”Skogens Konung”. Istället väntade Patrik in hunden och trion började traska tillbaka mot hemmet.

Då, 800 meter hemifrån, stack jämthundstiken ut i skogen på nytt och började skälla. Denna gång kom skallet endast 140 meter bort. Avståndet kunde Nilsson avläsa på sin pejlingsutrustning.
– Jag tänkte; ”Kul, nu får mågämnet se en älg”, berättar Nilsson.

Den här bilden tog Patrik Nilssons dotter när han och mågämnet gick mot vad de trodde var ett ståndskall på älg…

De smög sig fram medan dottern stannade kvar på vägen. Hunden, som sprang i cirklar, kunde båda tydligt se. Men ingen älg.
– Det aktuella skogspartiet består av tallhed med många vindfällor efter sommarens storm. Och plötsligt lufsade en björn fram bakom en rotvälta. Den åt lingon och verkade helt oberörd av hunden, berättar Nilsson som smög närmare.

40 meter från björnen hittade han det perfekta skottläget.
– Jag hade fritt skjutfält. Det var öppet och fint. Dessutom kunde jag ta stöd mot en tall.

Första skottet träffade i bogen och björnen rullade runt men reste sig och började vifta med ramarna mot hunden. Nilsson fick avvakta en liten stund.
– Jag var rädd att träffa hunden. Men så kom en lucka och jag sköt ett andra skott.

Det fällde björnen. Men för säkerhets skull så sköt Nilsson även ett tredje.
– Redan det första skottet var förmodligen dödande. Men med en björn vill man ju vara helt säker.

Den stora björhanen stupade bara 300 meter från paret Nilssons kohage.
– Att jag fick skjuta en björn berodde bara på tillfälligheter. Det här var nog både den första och sista gången som jag får chansen att fälla en, säger Patrik.

Skinnet har skickats för beredning och köttet har han sålt till Svantes vilt & bär i Harads.
– Man har hört att det ska vara så mycket byråkrati kring björnskjutningar. Men jag fick en fantastiskt bra hjälp av kontrollanten från länsstyrelsen som var här, berömmer Nilsson.

Urtagen vägdes björnen till 130 kilo.
– Men besiktningsmannen från länsstyrelsen uppskattar levandevikten till 165.

Prover på björnen togs. Besiktningsmannen tittade även på maginnehållet.
– Björnen hade huvudsakligen ätit lingon och blåbär men det fanns även rester från ett rådjur, berättar Nilsson.

Älgjaktlaget i Finnäset, utanför Manjärv, består av sju jägare. Hittills i år har de fällt en fjolårsälg.
Nu kan även en stor björnhane räknas in i årets resultat.

TEXT: TONY BERGLUND   FOTO: FAMILJEN NILSSON

Om Skribenten
Våra gästskribenter består av personer som intresserar sig för allt som berör Älvsbyn med omnejd. De bidrar med bilder, reportage och artiklar som vi får inskickade. Allt för en ännu mer levande sida.