Kyrkmalmen i Sommarradion

28 JUL 2010
Skrivet av :


På onsdagförmiddagen besökte Roger Kvarnström från Radio Norrbotten:s Sommardio Förmiddag kyrkmalmen i Älvsbyn.

Under två timmar fick lyssnare höra berättas om fem generationers bageriverksamhet och bagerimuseum i Älvsbyn där Elisabet Nilsson Singh, Vice VD för Polarrenen berättade.
Sedan tog Sune Nilsson föreningen Lundmarka över och berättade om Kyrkmalmen med dess Kyrkstugor och minnesplatsen om Knut Lundmark (1889 – 1958) , astronomen från Älvsbyn med eget minnesmärke på Kyrkmalmen och begravd vid kyrkan i Älvsbyn.
Sändningen avslutades med att berätta om det stora rallarslagsmålet i Älvsbyn 1893.
Text och Foto: Sterling Nilsson

Fakta om Knut Lundmark

Knut Emil Lundmark, född 14 juni 1889 i Älvsbyn, Norrbottens län, död 23 april 1958 i Lund, var en svensk astronom. Lundmark fick sin astronomiska utbildning vid Uppsala astronomiska observatorium, där han också disputerade år 1920 på avhandlingen The relations of the globular clusters and spiral nebulae to the stellar system.
Därefter var han verksam vid flera observatorier i USA, bland annat Lickobservatoriet och Mount Wilson-observatoriet.
Han var professor och chef för Astronomiska observatoriet vid Lunds universitet 1929-1955.
Lundmark var en av de moderna pionjärerna inom galaxforskningen och var en av de första att hävda att galaxerna ligger på mycket stora avstånd, och inte alls är objekt i vår egen galax, Vintergatan, vilket då var den etablerade sanningen.
Så tidigt som 1919 beräknade Lundmark Andromedagalaxens avstånd till omkring 650 000 ljusår, drygt en fjärdedel av dagens värde. Hans metod var att mäta ljusstyrkorna hos novor i Andromedagalaxen och jämföra ljusstyrkorna för dessa med närbelägna novor vars avstånd var kända. Först i slutet av 1920-talet, främst genom Edwin Hubbles mätningar, var den nya avståndsskalan etablerad inom astronomin.

Fakta om Rallarslagsmålet i Älvsbyn 1893.

Rejäla rallarsvingar utdelades nämligen sommaren 1893 i Älvsbyn när rallarlag var i färd med att färdigställa bandelen Vännäs-Boden och sedan mötte Älvsbyborna med knytnävar och andra tillhyggen. Den händelsen betecknas som ett av Sveriges
största slagsmål, som varade i dagarna tre.
Blev rallarna illa bemötta skulle det också skipas rättvisa, med ibland allt för hårda ingripanden. Som det som hände i Älvsbyn. Något som späddes på med det då lätt tillgängliga brännvinet, och brännvingslangares framfart. Älvsbyborna såg med bävan fram mot rallarnas ankomst till samhället, framförallt männen i Älvsbyn. De ansåg i första hand att den kvinnliga ungdomens moraliska säkerhet äventyrades.
När rallarna oftast efter flera veckors slit och umbäranden fick chansen att göra en glad helg som den i samband med en marknadshelg i Älvsbyn mötte de ortsborna, som gick till anfall. Älvsbyborna var fler till antalet och klådde upp alla rallare de träffade. Då användes stakar och andra tillhyggen. Troligen en hämndaktion mot rallarna, bland vilka det fanns sådana som “inte tålde sprit”.
Från ordningsmaktens sida, när slagsmålet inte gick att hantera, sändes en begäran till landshövdingen om hjälp. 32 man under befäl av en löjtnant och en sergeant utrustades med skarpa patroner, gevär, packning och skickades till Älvsbyn.
Styrkan marscherade till Gammelstad från Notviken och åkte därifrån till Boden och sedan vidare med extra tåg till Älvsbyn.
Tre dagar rådde det “upplopp” i Älvsbyn. Det inleddes på fredagen och ebbade ut under söndagen och var den sista tagen av mindre omfång.

Noteras kan för övrigt att de norrifrån och söderifrån kommande rälsläggarlagen möttes i Koler den 6 december 1893.

Om Skribenten
Frida är en inspirerad tvåbarnsförälder som kan liknas vid en schweisisk armékniv; multifunktionell till max. Förutom idéer producerar hon annonser och artiklar. Brinner för (och med) byaanda och drömmer om världsfred.