Vän i Älvsbyn – berättelse från ett par svenska familjer.

10 NOV 2016
Skrivet av :

Projektet ”Vän i Älvsbyn” där svenskar och nysvenskar ges möjlighet att lära känna varandra, har sedan starten för drygt ett år sedan matchat ihop över trettiotalet vuxna och mer än tio barn. – och fler förväntas det bli.  Men behovet av fler svenska familjer är stort. Låt er inspireras av inläggen nedan, där ni får läsa om två svenska familjers tankar kring projektet och vilka fördelar det kan ge. 

dsc_0078

”Vår familj har varit en del av Vän i Älvsbyn sedan starten och vi har inte ångrat det en sekund. Vilken fantastisk erfarenhet och vilka underbara möten vi har fått vara med om. Anledningarna till att vi anmälde oss var flera. Dels är ingen av oss ursprungligen från Norrbotten och för alla ”inflyttade” kan det vara lite svårt att lära känna folk och få nya vänner – även om man bara kommer från ett annat län –, dels ville vi ge våra barn en möjlighet att träffa nya vänner och möta andra språk och kulturer i ett naturligt sammanhang. I vår lilla by är de flesta födda och uppvuxna här och vi se gärna att de får ta del av andra traditioner också. Någonstans handlar det väl om en handling av medmänsklighet också. Om jag hade flytt till ett annat land, där jag varken kunde språket eller kände någon, skulle jag gärna se att någon gjorde samma sak.

Genom Vän i Älvsbyn-projektet lärde vi känna en familj från Eritrea: en mamma, pappa och numera två barn – precis som vi. Vi hade önskat att få träffa en barnfamilj, men jag tror även av våra gemensamma intressen och yrkesbana kanske spelade roll för matchningen. Vi brukar träffas lite då och då och umgås. Någon gång har vi träffats hemma hos oss och gjort våfflor och någon gång har vi blivit bjudna på eritreansk mat hemma hos dem. Barnen leker och vi vuxna pratar om allt mellan himmel och jord. Vi har alltid fantastiskt trevligt och tiden går alltid otroligt fort innan det är dags att fara hem igen. Det är nog det som är det bästa med det här projektet – att få nya vänner att tillbringa värdefull tid med – och det har varit betydligt enklare än jag trodde. Klart man inte alltid förstår varandra språkligt, men man kan alltid gestikulera och hjälpas åt. Oftast slutar språkproblemet bara i ett gott skratt tillsammans.

Om vi skulle göra om samma sak igen? Alla dagar i veckan! Man lär sig otroligt mycket både om andra och om sig själv och jag skulle absolut rekommendera andra att ge det ett försök. Det värsta som kan hända att väl man slutar ses, det bästa är möjligheten att få en vän för livet! ”

/Malin och Joel Karlsson.

 

Nyinflyttade Familjen Sernheim skriver:

En dag när förskolan var stängd passade Maria Sernheim på att låta barnen umgås.

En dag när förskolan var stängd passade Maria Sernheim på att låta barnen umgås.

”Vi valde att vara med för att vi var nyinflyttade och inte kände så många här. När vi fick höra om Vän i Älvsbyn tyckte vi att det lät som ett bra koncept, som vi gärna ville vara med i.
Vi fick vänner i familjen Kubrom från Eritrea, som har sina barn på samma förskola som vår son Folke. Folke är 3 år, och Kubroms barn Yoel och Soliana är 2 och 4, så det är ganska livat när vi ses. Vi gissar att barnen, och deras ålder var en stor del i matchningen. Vi delar också den kristna tron, som är en central del både i vårt och deras liv.

Vi har setts vid några tillfällen, men önskar att det vore oftare då vi har väldigt roligt tillsammans. Vi har hunnitvan-i-alvsbyn med att äta hos varandra, vilket har varit väldigt spännande med tanke på våra olika kulturer. Den typiska eritrianska injeran hade vi smakat förut (och tycker mycket om), men det var första gången vi var med om en eritriansk kaffeceremoni. Jacob, som är en språkbegåvning, försöker lära sig lite tigrinska, annars ligger mycket fokus på deras svenska som såklart utvecklas varje gång de får tillfälle till riktiga samtal. Barnen leker mycket tillsammans, och har också varit hos oss då förskolan varit stängd och föräldrarna haft jobb och skola.

Det bästa med att få vänner på det här sättet är att få privilegiet att lära känna människor med en annan kultur, och ibland ett annat sätt att se på saker. Det är kul att få upptäcka både likheter och olikheter i varandra, och samtala om hur och varför vi gör eller tänker på ett visst sätt. Med barnen blir såklart det hela mer avslappnat också. Men även vi vuxna trivs tillsammans, och har hittills inte haft svårt att hitta samtalsämnen.

Till andra som funderar på om det är svårt vill vi säga: ge det en chans! Funkar det inte är ingen skada skedd, men kanske hittar ni faktiskt riktiga vänner därute. Vänner som ni kanske inte skulle ha hittat annars. Vi hade faktiskt funderat på att ta kontakt med Kubroms då barnen hade så roligt tillsammans på förskolan, men tvekat lite på grund av osäkerhet kring språk och så kallade ”kulturkrockar”.

Att få träffa dem på detta sätt har emellertid öppnat upp för samtal kring våra olika kulturer, och fått oss att inse hur mycket vi faktiskt har gemensamt. Vi rekommenderar verkligen andra att prova på Vän i Älvsbyn. Kanske får ni faktiskt en vän i Älvsbyn, och det är inte dumt!

/Jacob, Maria och Folke Sernheim”

Om Skribenten
Vår reporter Sara är en aktiv sexbarnsmamma som ger järnet med järnen i elden. Detta även om arbetet på Älvsby Församling tar upp en heltid. Så då kan man väl säga att det är fullt upp.